Förlovningsring

ringar

När ett par har förlovat sig i Sverige brukar de smycka ut sina vänstra ringfingrar med vars en förlovningsring.

Förlovningsringarna är ofta släta eller smått mönstrade och inuti graverar man förlovningsdatum och sin partners namn. När man sedan gifter sig är det vanliga att kvinnan får ytterligare en ring, en vigselring medan mannen behåller sin förlovningsring men graverar in vigseldatumet i sin förlovningsring.

När man köper sin förlovningsring kan det vara bra att ha en tanke om hur man önskar att sin vigselring ska se ut, för att de båda ska passa fint tillsammans eftersom man bär både förlovningsring och vigselring på samma finger.

Det har även nyligen kommit en trend där man ristar in namn och datum å utsidan av ringarna.

Ringens historia

I norden hade inte ringen någon betydelse vid varken trolovning eller giftermål. När paret räckte varandra handen vid sin trolovning räckte det för att förlovningen skulle vara lagligt bindande.  Dock kunde en ring ingå i en så kallad fästegåva, denna gåva gavs som en garanti av att köpet av brud var färdigt och att bruden skulle lämnas över vid bestämd tidpunkt. Det kunde även vara andra smycken som gavs i fästegåvan, kedjor, armband, broscher eller andra dyrbarheter beroende på hur stor förmögenhet familjen hade.

Under medeltiden försökte kyrkan få sin vigsel erkänd som den rätta vägen att gifta sig men landskapslagarna höll sig kvar under 15- och 1600-talen.

Ringen fick sin speciella plats när kyrkan kom mer in i bilden. Kyrkan menade att ett äktenskap först var giltigt efter att brud och brudgum tackat ja inför prästen och lovar trohet. Löftena skulle bekräftas genom en ringväxling och prästens välsignelse.

Att ringen skulle vara en symbol för trohet var en tanke som kom ifrån ett medelhavsområde där romarna använde ringen som pant för påbörjade avtal. Deras ringar gjordes först av järn och på 100-talet börjades ringar av guld framställas.

 

Källa.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *